Som valp såldes hon till kennel Windsong, men till stor del reste hon landet runt på olika utställningar tillsammans med oss andra Nobhillare , så jag blev förstås överlycklig då jag efter några år erbjöds köpa tillbaka henne.

Till sitt sätt är Petra en glad och öppen hund. Hon är lugn hemma och det är full fart i skog och mark - som junior och unghund var hon ett riktigt litet busfrö - och inte alltför sällan gjorde hon en kullerbytta i ringen eller gav domaren en spontan glädje puss. På äldre dar har hon lugnat ner sig en smula och blivit en riktig 'lady'.

Exteriört har Petra av sin mor ärvt såväl typ, som de vackra, långa och lätta rörelserna samt det varma och milda uttrycket, men med några nyanser mörkare ögon. Från sin amerikanska far syns inte många spår förutom den kraftiga benstommen och det kraftfulla och muskulösa bakstället.

Petra är numera 'pensionerad' och bor hos min mor Christina och hennes sambo Henning tillsammans med sin dotter från sista kullen, Nobhill Kiss Me Madly "Towe". De kommer ofta och hälsar på och kommer alltid att vara en del i vår 'flock'.