Julia föddes i juni 1986 i vår andra kull i med INTCH CH Adamant's Chance - Patricia och hon vägde 300 gram vid födseln. Redan samma dag hon föddes bestämde jag mig för att spara denna underbara lilla tik - hon hade något alldeles speciellt över sig redan då - och påminde mycket om sin far i teckningen.

Julia utvecklades till en stor personlighet med en stark vilja och viss envishet men alltid med glimten i ögat. Hon var vänligheten själv. Julia kommunicerade ofta på ett nästan människligt sätt med sina uttryksfulla ögon och genom gester och ögonkontakt visade hon tydligt om hon önskade något - röstresurser hade hon också om nöden så krävde!

Julia fullkomligt älskade utställning och att vara i rampljuset! Jag beundrar fortfarande hennes showighet och uthållighet i utställningssammanhang. Oavsett väder, ösregn eller sommarhetta, var hon alltid på topphumör och flöt fram varv efter varv i ringen utan att dra ner på tempot - var det utställning så var det ! Precis en sådan dag med nästan 30 graders värme var det då (BIS-fotot på föregående sida) då hon från unghundsklass och helt urfälld i päls men med sina långa lätta rörelser fullkomligt dansade sig till sin första Best in Show vinst på SKKs utställning i Laholm 1989.

Julia skördade stora framgångar på utställning, men hade egentligen kunnat vinna ännu mer. Under hennes karriär matchade vi hennes kullbror CH Nobhill Brightest Chance parallellt. Vid den tidpunkten matchades även den några månader äldre tiken Nobhill Duchess Go Grand "Arja" och Julia fick i början snällt vänta på sin tur. Trots detta fick Julia bl a 7 cert, 11 cacib, 30 officiella BIR, ett flertal BIG-vinster och inte minst är vi stolta över att hon är den första engelska springer spaniel (enligt vår kännedom) som vunnit Best in Show på SKK utställning två gånger. Första gången som unghund i Laholm 1989 och sedan som veteran 8 år gammal på SKK i Avesta 1994. Då blev hon även BIS veteran samt BIS-1 + BIS-veteran på SSRKs specialutställning som pågick parallellt - 4 BIS på en och samma helg (se bild). 1994 fick hon springerklubbens utmärkelse Årets veteran och jag valde att pensionera Julia från utställning efter Stora Stockholm det året.Jag älskade henne så innerligt och ville att hon skulle sluta medan hon var på topp .....trots att hon bibehöll sin kondition länge och säkert hade vunnit i några år till!

Jag fick glädjen att behålla min älskade Julia i hela 14 underbara år. En septemberdag år 2000 blev vi tvugna att ta farväl. Jag hade inte kunnat föreställa mig ett liv utan Julia och sorgen gjorde så ont. Ännu är saknaden efter henne oerhört stor - men idag lever hon vidare med oss genom alla minnen hon berikat oss med genom åren och hennes barn, barn-barn och barn-barns-barn som påminner oss om henne.